Pionjärövningen

Efter att ha gjort lumpen i 7,5 månad eller mer finns det väldigt många starka minnen som man inte kommer att glömma i det första taget. En av de sakerna som hör till den kategorin är Pionjärövningen, en övning som vi i början trodde var en i mängden...

Text: © Lars Norell, Foto: ©André Dahlin, ©Mattias Grannäs, ©E. Fagerberg

 Måndagen den 20 januari 2003
Dagen började med att vi ställde upp med stridsutrustning, för att därefter låsa ut vapnen. På dagens schema stod strid med Kn Sandin. Till lunch fick vi ut de populära matlådorna som vi fick tillaga själv. Skjutningarna drog ut på tiden vilket resulterade i att vi kom tillbaka till I5 vid ca 17:15. Eftersom vi skulle stå uppställda ca 17:40 och matsalen stänger 17:30 så fick vi ingen riktig middag, istället fick vi ett antal mariekex och några knäckebröd att dela på i varje grupp.

Efter ”middagen” skulle vi lasta pulkor, valla vita blixten o.dyl inför den kommande övningen. HVO vid ca 20. Efter det drog många ner på McDonald's för att få något i magen. Resten av kvällen ägnades åt att packa strids- & trosspacknig. Vi fick även ut en påse var med matproviant för övningen innehållande en Guldburk, en förp mariekex m.m. Sova!

 Tisdagen den 21 januari 2003
Vi åt frukost i matsalen & städade våra städområden som vanligt. 07.30 var det uppställning med full stridsutrustning. Utlåsning av AK5, P-skott & vita blixten. Vi började skida upp mot plutonsförrådet där pulkorna som vi packade igår väntade. Därefter började äventyret.

Efter ca 10 - 15 km skidåkning rakt ut i ingenmansland skulle vi slå upp en (perfekt) vinterförläggning i skogen. Det var bara att ta fram snöskyfflarna och börja gräva sig ner i den djupa snön. Det blev allt mörkare, men tältet kom till sist upp. Oväntat nog serverades det mat från iso-kärl. Kvällen blev lugn.

 Onsdagen 22 januari 2003
05.00 började vi riva förläggningen för att 06.00 avmarschera mot nya mål… Vi skidade kanske i två timmar tills vi kom till vårt första mål. ”Brunch” tillagdes. Lite välbehövlig vila. Därefter försvann olika delar av plutonen för att reka vår nya förläggningsplats och….repellera. Repelleringen gick till så att vi fick en bit nylonrep som vi på något sätt tillslut fick till en säker ”sele” som vi sedan använde för att repellera nedför en bergsvägg.

Efter den strapatsen bar det iväg med vita blixten och pulkorna hack-i-häl mot vår nya grupperingsplats. Vägen dit bar formligen över stock och sten; upp & ner. Att åka nedför en brant backe med vita blixten under fötterna och en pulka som skjuter på bakom ryggen känns lite olustigt. Efter kanske en och en halvtimmes skidande nådde vi vår nya grupperingsplats som andra delar av plutonen redan hade nått. Nu var det bara att öppna matproviantpåsen och äta lite så att man blev skapligt mätt, samtidigt som man ville spara på maten.

Det började mörkna, nu gällde det att snabbt bygga en förläggning utan att använda tältet. Det enda vi hade var två pressningar som vi spände fast mellan två tvärgående trädgrenar. Till detta behövdes enorma mängder med granris vilket innebar att vi fällde ett X antal träd för att ha något mjukt att sova/sitta på.

Under kvällen skickades de olika grupperna ut på små uppdrag. Vår grupp (1:a PI) skulle skida mot en plats med benämningen gråbodarna för att hämta ved med pulkorna. Med skydd av mörkret skulle vi undgå att bli sedd av alla fordon som var fiender. Väl tillbaka efter vedhämtningen lagades det kvällsmat; Guldburk och mariekex. Mums! Under natten till torsdagen blev det inte mycket sovet.

 Torsdagen den 22 januari 2003
Klockan 03.00 skulle vi börja skida mot vårt slutmål; SkytteCentrum. När klockan var typ 03.30 kom vi iväg med de nu väldigt fullastade pulkorna, med betoning på fullastade. Sträckan som vi skulle skida var inte så jättelång, men eftersom pulkorna var så tunga tog det sin tid. Närmare tre timmar senare stod vi på SkytteCentrum tillsammans med övriga kompaniet där fälttävlan skulle ske. Anm. alla andra plutoner på Fredrikshofs kompani hade sovit i tält och ätit ur ISO-kärl under denna övning, så förutsättningarna var olika.

Plutonsfälttävlan bestod av fyra moment: precisionsskjutning på tioringad tavla med AK 5, avståndsbedömning & precisionskast med blind handgranat samt. Den pluton som hade sammanlagt bäst resultat efter de olika momenten fick starta först vid snabbmarsch på skidor mot I5 på ca 7 km. Jag har för mig att vi på PionjärPluton fick starta som nummer tre. Plutonerna släpptes iväg en efter en med 1 minuts mellanrum. Målgången var vid AK-banan vid I5. Snacka om känsla när man väl kom i mål! Äntligen.

Vi skidade tillbaka mot I5 i ett inte lika raskt tempo för att sedan ställa upp skidorna utanför(!) skidbodarna, traska upp mot det efterlängtade logementet och ställa upp. Trodde vi.
- "hämta träningsskor, skjorts, linne & handuk, 1 minut på er!” Gastade de annars så lugna befälen. ”FORT, FORT!” Kn Sandin meddelade att den kommande helgpermissionen var indragen, endast i yttersta fall fick man ta ledigt. ”Det är nu som den hårda delen av övningen börjar” fick vi veta. Hum. Vad är det som händer nu ifrågasatte nog vi alla. Medan vi ilastade i VW och bandvagnen såg vi de övriga plutonerna ta raska steg mot matsalen där pannkaka & ärtsoppa väntade.

Fordonen styrde ut från I5, ner mot Storsjön, tankarna om det berömda isvaksbadet började närma sig. Sagt och gjort. På Storsjön utanför Lugnvik hade en stor isvak bytits upp. Vi blev fördelade en guldburkslåda att laga ihop på typ 20 minuter. Här fanns det inte tid för att slappa!

Efter den snabba ”lunchen” började Fk Norberg med att hoppa i Storsjön för att sedan anhålla om att gå upp ifrån vattnet. Sedan var det vår tur. En efter en hoppade i och anhöll om att få hoppa upp. Eftersom det blir en chock för kroppen under de tio första sekunderna, var det många som fick anhålla fler gånger innan de tillslut fick kliva upp på land. Nu gällde det att snabbt byta de blöta kläderna mot torra, tårna ville däremot aldrig bli varma kändes det som. Efter ett väl utfört isvaksbad packade vi ihop och ilastade fordonen igen. Här hade vi inte en aning om vad som väntade. Ovissheten slog till.

I alla fall, VW & BV styrde upp mot I5…genom vakten…ner mot kaserngården. Vi urlastade och ställde upp utanför skidburarna. Kn Sandin:
"-Nu ska vi omgrupperna mot Camplaxen". (Anm. Camplaxen var ett "rysligt" ställe där övningar ofta hållits)
En smärre suckvåg gick genom plutonen... Kn Sandin drog sedan på med ett brett leende, och sa att övningen avslutades nu! Alla blev otroligt lättade. Snacka om skön känsla! Personlig mtrl-vård och grupp-mtrl under eftermiddagen & kvällen. Att få lägga sig i den annars så hårda sängen på luckan var otroligt skönt den kvällen, jag behöver väl inte tillägga att den inte var några problem med att somna…

Pionjär 13317 Norell